Runt halvåtta imorse. "Ibland får man leta lite djupare, men något har du vl lärt dig som du kan ha nytta av."
Ja, ... det kommer, men det jag har lärt mig har inget att göra med att jag var tvungen att bryta.
Jag förberedde mig. Jag visste att det skulle regna. Däcken som satte på hade väldigt många skärskador och av erfarenhet, vet jag vad som händer med sådant när det regnar. Jag letade, men jag hittade ingen super glue hemma. Jag brukar plocka av däcken, gå runt hela slitbanan och droppa in en liten, liten mängd super glue för att stänga skadan. Men jag hade inget hemma.
Så jag plockade av från en annan cykel så gott som nya Panaracer Pasela PT (som tydligen inte längre är kevlar eller aramid). Dessa i TG (Tour Guard) använder jag alltid i Danmark och Danmark kan erbjuda påfrestande underlag för däck, typ sylvassa flintsten som ligger som kross på banor.
Jag hade ylleundertröjor, tre stycken, Showers Pass regnjacka, Rain legs, tre par handskar, lite verktyg, en slang, en reparationsask med lappar och klister, en reparationsask med självhäftande lappar. Dessa senare använder jag för att sätta på insidan av däcket när jag får punktering. Det brukar kunna hålla bort skräp från att komma in via hållet.
Vad gäller farten, så ville jag komma till Vårgårda i audaxtid. Då skulle jag hinna med McDonald's innan de stänger. Kom jag dit i tid (130km) tänkte jag ta resten av resan som det kom. Bollebygd och Alingsås hade kontroller som hade öppet 24-timmar om dygnet och det var ingen risk att jag skulle komma till Nödinge för tidigt. En lugn resa för att känna av hur det är att börja sent, cykla genom natten och ta reda på vilka demoner det är som smyger runt i mörkret.
Planen höll fint fram till 110km, lite för Magra. Bara två mil kvar till McDonald's.
Det regnade och nu blåste det med en kall motvind. I mörkret såg jag hur det plötsligt gnistrade på vägbanan. Glas! Inte bara en bit glas, utan en helt remsa, ca 2 meter bred, som löpte över hela vägbanan.
Blixt snabbt ned med handen på framdäcket, men jag hörde hur bakdäcket tappade luften direkt. Framdäcket fick en pysspunktering som blev en hel punktering när jag plockade ut glasbiten.
Jag upptäckte efteråt, att det fanns två remsor med glas över banan med ca 10 meters avstånd. Jag upptäckte något annat ... kommer det till.
Vad göra? Ut med pannlampan, upp och ner med cykeln, av med hjulen. Det regnade det blåste.
Framhjulet hade en slang av märket Schwalbe. Bakdäcket hade Continental. Bakslangen gick inte att reparera. Jag kunde bara inte få lapparna att fastna, med frusna, blötta händer. Glasbiten som satte i däcket var en rejäl bit. Den skar upp ett hål på ett par millimeter. Bakhjulet fick ta den extra, helt ny slang (Schwalbe).
Framhjulet fick jag slita med länge, men jag fick lappen att fastna till slut. Allt som allt var det ca 1 och en halvtimme sittande vid vägkanten, i regnet, i mörkret.
En bil stannade till, men körde iväg när han/non såg att jag inte var död och höll på meka med cykeln. En Securitasvakt stannade och ville vara säkert att jag inte behövde hjälp. Jag berättade om glaset .. "du ser det om du kör fram några meter. Det täcker hela körbanan." Han körde fram, gick ut ur bilen och började försöka soppa bort det från vägen. Då körde han fram några meter till och jag hörde hur han svor. Då hade han hittat den första jag körde i. Där blev han länge, rensade vägbanan, ringde ett par samtal, blev klart irriterad. Det var när han upptäckte att det fanns två separata strängar med glaskross över vägbanan.
I alla fall, efter ca 1:45 fick jag ordning på slangarna. Continental fick jag plocka ut, lappa, plocka in, pumpa upp, och sedan upprepa hela proceduren ett par gånger. Den ville bara inte.
Jag pumpade upp däcken och cycklade iväg. Jag skulle missa McDonald's, men ... jag var på vägen igen.
Efter någon 100 meter körde jag över den hittills okända tredje fält med glaskross. Blixt snabbt kastade jag av cykeln och förde handskan över däcken ordentligt. Jag gick igen däcken med lampa. Det såg ut att klara sig.
Svängde till "Vårgårda 17", körde igenom och ut ifrån Magra och kände hur bakdäcket, men den splitternya slangen, kändes svampigt.
Jag var bara någon halv kilometer utanför samhället och bestämde mig för att gå tillbaka, med bakhjulet uppe i luften. Det fanns gatubelysning, kanske det finns en busskur ... och det fanns. Någon halvtimme senare cyklade jag iväg. Glad för busskuren för att det blåste upp till storm och kraftig regn stundtals. Funderade faktiskt på att lägga mig och sova där. Klockan var nu halvtre. Men jag skulle behöva cykla därifrån ändå, så jag kunde lika göra det nu.
I Vårgårda hittade jag ett par unga killar sittande i sina bilar vid Statoil och pratade om livet. Jag fick en av dem att skriva på mitt kort, 30 minuter före maxtid. Statoils vatten- och luftskåp var låst med hänglås. Jag var nästa slut på vatten och Bollebygd var 7 mil bort, men en hel del backar emellan. Jag gav mig iväg och noterade att jag hade glömt hur långa backar det var mellan Vårgårda och Fristad. Inte brant, men jag hade svårt att skaffa större marginaler till maxtid. Hittade en kyrka med vatten utomhus efter ett par mil. Nu såg allt ljusare ut, även bokstavligt talat. Jag såg inte solen, men jag hörde fågelkvitter.
Jag drack en flaska Fortimel under förhoppningen att den skulle komma ut i systemet i tid för backarna mellan Fristad och Sandared. Det gjorde det. Jag tappade inget mot maxtiden, men nu kom känslan av sömnbrist. Jag hade ett par mikroskopiska nickningar. Den sista skrämde slag på mig, vilket också gjorde att jag piggnade till.
På plattan mellan Sandared och Bollebygd tog en långvarande dipp slut och jag trampade glatt på. Jag tänkte hela tiden på en stor stark kopp kaffe på Statoil. Jag skaffade större och större marginaler till maxtid, vilket jag ville ha med tanken på backarna upp till Ödenäs, över till Alingsås.
4 km från Bollebygd kände jag att bakdäcket blev svampigt. Kastade mig av cykeln, fick av hjulet och däcket. En ny glasbit hade ätit sig in i det gamla hållet i däcket och tagit sig igenom lappen jag hade satt på insidan av däcket.
Jag hade inga reparationslappar kvar. Slutade med bilden ovan.
Men vad lärde jag mig?
Just sabotage på vägbanan kan man inte göra så mycket åt. Att ta nya däck när det regnar är det man kan göra. Jag borde ha haft flera reservslangar. Det hade gjort att jag kunde ha sparat tid. Jag kunde ha bytt slang och låtit bli att reparera skadade slangar tills jag kom inomhus vid en kontroll. En miss, kanske, men då hade jag haft mindre mat med mig.
Sömn ... Det var riktigt jobbigt runt kl 6 på morgonen. Klarar jag verkligen 90-timmars upplägg för PBP ... att köra ett helt dygn utan sömn, med start på kvällen. Att köra ett helt dygn med start på morgonen, det tror jag jag kan göra. Jag gjorde det under Malmös 60-milare förra året. Ingen fart att tala om, men jag trampade framåt.
Det här med kvällsstart får jag verkligen fundera på.
Regn. ... Inget fungerar för mig, inga regnkläder, alltså. Jag svettas / bygger upp så mycket kondens, att det kan kvitta med regnkläder. Det där med material som andas är strunt. Kanske för svampplockare, men inte för cyklister. Jag har en svart Showers Pass och när man dra över en reflexväst, täpps alla ventilationsfickor till. En billigare Craft regnjacka i "lime green" fungerar mycket bättre. Den har så mycket reflex och rätt markerad färg att jag kan klara mig utan västen och ventilationen fungerar som det ska. Men jag tycker om min väst ... jag ser hur bilarna reagerar. Det är betryggande.
Rain legs kan också kvitta. Jag blir så blöt innefrån och när det slutar att regna, kommer inte luften åt att torka upp. Jag är inne på att låta det regna och låta fartvinden torka upp. Jag har stänkskärmar, så det blir bara regn, inte vägsprut också.
Malmö har en 40-milare med kvällsstart, men förmodligen går det för sent för mig. Man måste ha bestämt startgrupp för PBP innan den körs, tror jag.
Ni som har kört PBP ... hur många timmar tar ni för 100-mil PBP och 100-mil Örebro? Kan man använda Örebros tider som måttstock?
Jag har redan 2 30-milare i år, så det gör mig inte så mycket att det inte blev 3. Jag fick många erfarenheter som jag är tacksam för, och några funderingar att göra med tanke på att köra ett dygn med kvällsstart.
Håller mig nog till Continental 4-seasons. Dessa "hippa" kultdäck imponerar inte på mig. Åkkänslan, helt klart "ja", fast där vinner Gran Bois över Pasela.
Vad lärde jag mig under loppet?
Det skiter sig ibland.
