Hur går det för våra hjältar?

Moderator: Moderatorer - Randonneur

Användarvisningsbild
Eive Wallman
HCK Motion Ledare
Inlägg: 722
Registrerades: 05-12-14 17:36
Ort: Göteborg

Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Eive Wallman » 15-08-19 12:44

Om någon har koll på hur det går för våra hjältar i Frankrike förutom informationen från Fransoserna kan väl skriva här.

Jag vet att Åke Haraldsson och Martin Bergström har gått i mål, men hur går det för de andra?

/Eive 8)

Dela med dig på Facebook eller Twitter:



Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Anna-Lena Kilborn Arvérus
HCK-medlem
Inlägg: 28
Registrerades: 14-08-05 19:56

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Anna-Lena Kilborn Arvérus » 15-08-20 06:26

Förutom Åke och Martin har Solmaz, Carl och Uli gått i mål.

Heja er!!!

Säkert fler som gått i mål. Verkar inte som om uppdateringarna på hemsidan hänger med riktigt, många som ska reggas vid kontrollerna.

Heja heja alla ni andra!! Hoppas allt går bra de sista milen och att ni kommer in inom tidsramen!

/ Anna-Lena

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Sofia Birgersson
HCK-medlem
Inlägg: 340
Registrerades: 09-03-31 10:09
Kontakt:

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Sofia Birgersson » 15-08-20 08:32

Uppdateringen är riktigt dålig för vissa deltagare, Aina har t ex inte fått någon tid på länge men vi vet att hon och Gary är på väg mot mål. Pratade med henne igår så jag vet inte hur natten gått.

Ridings kan man följa via hans GPS-tracker och då ser det ut som att han var i sista kontrollen, DREUX, kl 06 och nu cyklat en bit och närmar sig målet.

Uli och Lars Pennman har gått i mål, på resp 78:57 och 78:26.

=D> =D> =D> =D> =D>
Heja heja heja

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Sofia Birgersson
HCK-medlem
Inlägg: 340
Registrerades: 09-03-31 10:09
Kontakt:

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Sofia Birgersson » 15-08-20 08:53

Senaste nytt, Aina och Gary har bestämt sig för att cykla klart PBP trots att de inte kommer att klara det under 90h. Strongt!

Ridings är nu nära mål!!! =D> =D> =D> =D>

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Eive Wallman
HCK Motion Ledare
Inlägg: 722
Registrerades: 05-12-14 17:36
Ort: Göteborg

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Eive Wallman » 15-08-20 09:54

Grattis till alla som gått i mål, ni är grymma!! =D> =D>
Hejja Gary och Aina, skit i tiden det är distansen som räknas!!! =D> =D>
Grattis till Daniel, du gick i mål alldeles nyss!! =D> =D>


/Eive 8)

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Eive Wallman
HCK Motion Ledare
Inlägg: 722
Registrerades: 05-12-14 17:36
Ort: Göteborg

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Eive Wallman » 15-08-20 10:22

Nu är det bara Christian Behre kvar ute på vägarna från HCK. Han beräknas vara framme runt 13:00 med en total cykeltid på runt 80 timmar.
=D> =D> =D> =D> =D>

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Eive Wallman
HCK Motion Ledare
Inlägg: 722
Registrerades: 05-12-14 17:36
Ort: Göteborg

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Eive Wallman » 15-08-20 20:49

Alla i MÅÅL!!

GRATTIS till alla som deltagit i PBP 2015, ni är mina hjältar!!! =D> =D> =D> =D> =D>

/Eive 8) 8) 8) 8)

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Thomas Backelin
HCK-medlem
Inlägg: 449
Registrerades: 07-08-31 08:39
Ort: Hisingen

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Thomas Backelin » 15-08-21 11:05

Grattis till en fantastisk prestation alla! men speciellt Aina som aldrig ger sig! =D>
Thomas Backelin

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Torgny Tennby
HCK-medlem
Inlägg: 202
Registrerades: 04-10-26 23:04
Ort: Lerum

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Torgny Tennby » 15-08-21 13:08

Och till Gary.
//TT 8)
Smärta är bara en svaghet som lämnar kroppen. :D

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Christian Behre
HCK-medlem
Inlägg: 297
Registrerades: 04-01-06 22:35

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Christian Behre » 15-08-21 23:23

PBP är en hiskelig upplevelse! Säkert dyker det så småningom upp ett flertal berättelser och inlägg om hur olika vi upplevde äventyret. Vi måste bara ställa om hjärnan från full fokusering till vila och återhämtning först.
Så länge kan ni studera Yngve Rittedals och BeGe Olssons dokument:

PBP 2015 - svenskarnas resultat och statistik

Jag lägger samma inlägg under tråden PBP 2015, där det passar bättre.

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Daniel Ridings
HCK-medlem
Inlägg: 700
Registrerades: 10-03-22 07:54
Ort: Lindome
Kontakt:

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Daniel Ridings » 15-08-31 10:17

Jag försöker samla mina tankar kring detta. Det var tveklöst den mest krävande utmaningen jag har tagit på mig. Fysiskt kan man förbereda sig. Man cyklar alla kvalloppen och i mitt fall, cyklade jag loppen dubbelt upp. Jag körde 2 ggr 200, 300, 400, och 600 i år. De föregående två åren blev det så gått som lika mycket.

Mentalt är det tuffaste. Under kvalloppen kunde jag få kämpa med många demoner, mina egna som kom inifrån, och andra som följde med vädrets makter.

Så står man där i Paris. Min syster och svåger har flugit över från Chicago för att peppa mig. Min dotter och sambon flög in på tisdagkväll för att kunna se mig gå i mål. Det fanns inte utrymme för demoner. Negativa tankar blev bannlysta. Det enda som gällde var att komma i mål.

10 påsar Vitargo, 15 flaskor Fortimel (ges till anorektiker och äldre människor som har svårt att få tillräckligt mycket näring och kalorier) ... dropbag i Loudéac, efter 448 km. Start kvart i 6 på eftermiddagen. Måste köra igenom hela natten, hela dagen. Jag kom till Loudéac tidigt på kvällen. Det var för tidigt att lägga sig. Det var fortfarande ljust. Bästämde mig för att vila i Carhaix, efter 526 km. Ett hav av människor låg utspridda överallt. Glömde nödfilten (aluminiumfilt) och låg och frös på en parkbank. Upp igen mitt på natten och hoppas solen skulle gå upp och värma.

Backar ... man har hört att PBP är backig, men inte ens de som har cyklat den förut kom ihåg att den var SÅ backig. Ni kommer att tro att jag överdriver, men det gör jag inte. Tänk er Lygnern runt. Ta bort de platta partierna på norrsidan ... sedan tänk er att cykla på en sådan bana i 80-90 mil. Det var bara upp och ned och upp och ned och upp och ned.

Man cyklar genom en by kl 2 på natten och en familj har dukat fram vatten på ett bord utanför huset. Folk står och hejar på hela tiden, hela natten, hela dagen.

Det ger mod och styrka.

Kl 4 kommer man in till Villaines-la-Juhel på vägen ut. Det är en kontroll efter 220 km. Man fumlar med sin väska och försöker att bära en bricka med mat genom kön, till kassan. En storögd liten pojke, ca 6 eller 7 år, kommer fram ... kl. 4 på natten ... och vill hantera min bricka. Han ser till att jag får mat, att jag kommer genom kassan och han leder mig bort till matsalen där alla andra sitter och äter.

På vägen tillbaka passerar man Villaines-la-Juhel igen. Jag trodde att backarna aldrig skulle ta slut. Den ena efter den andra som påminner än om att lämna Sätila på norrsidan och än att lämna Sätila på sydsidan. Långa, sega, eviga backar. Vad måste jag göra för att lyckas? Ta den backen till att börja med.

Till slut rundar man en sväng och det plattar ut. Det känns som hela staden är ut och applåderar. De vet vad man har gjort. Man cyklar in till centrum och det är ett hav med folk som står och applåderar och välkomnar oss. En speaker, ett tusental cyklar som står. Ännu ett storögd barn som kommer fram. Hjälper med vatten. Hjälper med brickan. Speaker sänder iväg de som redan har stämplat, ätit och fyllt på med vatten. Det är klart man blev rörd. Nu visste man att det skulle gå vägen.

Sova? Ytterst lite. 3 ggr à 30-45 minuter och ett antal 20 minuters power naps. Man cyklade. Man kände ... nu går det inte längre. Jag somnar. Man stannade på fläcken, tog fram silverfilten, satte telefonen på 20 minuter och somnade direkt. Mot slutet fanns folk som låg överallt. Längs vägen, under matbord, i inomhus bankomat, överallt.

Det blev fyra nätter, söndag-, måndag-, tisdag-, onsdagnatt och lite drygt 3 dagar (dagtid). Om någon förklarade att jag skulle cykla den tiden med ca 4-5 timmars sömn, hade jag sagt att det inte är möjligt. Men det är det. Publiken ger mycket styrka. Att min syster och dotter stod vid mållinjen ... det gav mycket styrka.

Väl i mål, ... var det underbart. Ryggen gjorde ont. Jag fick förklaring till dig. Cyklarna fraktades ned i en "trailer" till en buss. Någon hade sänkt min sadel med ett par centimeter och sadeln var lite snedvriden. Ryggen protesterade våldsamt sista milen men repade sig nästan omedelbart.

Min taktik? Fokus. Fokus inte på slutmålet eller sluttiden, utan fokus på "vad måste jag göra just NU för att vara säker på att jag kommer i mål?"

"Ja måste uppför den backe."

Jag cyklade tills jag nästan somnade. Sedan la jag mig på fläcken och sov 20 minuter. Repeat.

Men det kändes aldrig plågsamt. Jag fick inga dippar. Allt annat än lyckad målgång var som bortblåst från tankarna. Uppiggande SMS från Åke satte fint. Sofia skickade också strärkande meddelanden. Jonas också.

Vilken cykel? Min stålhäst, min Surly Cross Check. Den är hur pålitlig som helst, men nu kommer jag att gå över till en Trek. Surly ska få vara med när det behövs.

Nu har jag en tröja jag är stolt över.

Daniel

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Christian Behre
HCK-medlem
Inlägg: 297
Registrerades: 04-01-06 22:35

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Christian Behre » 15-09-03 14:14

Daniel!
Det är så härligt att ta del av dina upplevelser under de här dygnen i Frankrike! Även att följa dig de senaste åren i dina förberedelser för det här äventyret. Du har verkligen varit seriös. Ibland gått på nitar, men efter ett tag sett dem som lärorika erfarenheter.
Jag är uppriktigt glad för din skull! Grattis!

Christian

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Stefan Gunnarsson
HCK-medlem
Inlägg: 365
Registrerades: 07-09-12 20:46
Ort: Lindås
Kontakt:

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Stefan Gunnarsson » 15-09-03 20:01

Härlig berättelse Daniel. Jo det där med backar kommer jag ihåg. I princip är det lite backar de första tio milen och de tio sista. Resten är upp och ner. Fint fokus du hade.

:D Stefan
Med vänlig hälsning, Stefan Gunnarsson 0721508427 :D

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Åke Haraldsson
HCK-medlem
Inlägg: 500
Registrerades: 08-06-19 18:18
Ort: Göteborg

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Åke Haraldsson » 15-09-03 20:14

En genväg för alla som vill få en glimt av atmosfären på PBP utan att cykla, eller en nostalgitripp för alla som en gång kört loppet, följ länken nedan.

Vi som kört delar upplevelser men har förmodligen ändå helt olika minnen och intryck. Jag som startade i första grupp och hela tiden legat långt fram i massan av cyklister har inte samma minne av köer och stress av att inte hinna sova. Det var, förutom några timmar andra natten då vi mötte en massa cyklister, inga köer eller trängsel i kontrollerna, inte heller särskilt mycket publik på domsamma. Åskådarna vill se "blod" folk som ramlar av sina cyklar och som somnar när dom äter osv, de cyklisterna kommer i regel lite senare. Jag har med andra ord haft en ganska lugn och behaglig resa jämfört med de som fått lägga en massa tid i kontrollerna och som inte har hunnit sova för att de hela tiden behövt jaga deadline i nästa kontroll. Det är de som tar lite längre tid på sig som gör den stora och imponerande insatsen.

Jag tror ändå att alla vi som kört känner igen oss och längtar till nästa gång när vi tittar på bilderna i reportaget, det borde också vara en aptitretare för de som är aspiranter 2019.
http://stories.strava.com/parisbrestparis

Åke

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Åke Haraldsson
HCK-medlem
Inlägg: 500
Registrerades: 08-06-19 18:18
Ort: Göteborg

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Åke Haraldsson » 15-09-03 20:30

Bifogar ett urklippt mail från Bengt Sandborgh med lite info;

"
Hej!



Hoppas alla är mer eller mindre välbehållna efter PBP äventyret!

Som vanligt verkar det som om vi skött oss bättre än genomsnittet vad det gäller andelen som klarade utmaningen.

Ni som gillar resultat och statistik kan ha stor glädje av denna länk http://axel-koenig.com/results/pbp2015/en Det dock provisoriska siffror. Jan-Erik Berggren står som ”OTL”, dvs ”over the time limit” men jag vet att det var något strul med ett kvarglömt chip så jag antar det kommer att ordna sig. Svårt att tänka mig att Jan-Erik behövde drygt 13 timmar för de sista 65 kilometrarna!



Bifogar ansökningsblanketten för Randonneur 5000 medaljen. Vet några som redan är klara för en sådan. (Om du inte vet det så krävs det en full brevetserie (200, 300, 400, 600 och 1000 km), PBP och en flèche samt ytterligare brevetlopp för att komma upp i minst 5000 km. Detta ska klaras av på 4 år. Det är max 4 år mellan det första och det sista loppet man åberopar som räknas.

Ansökningarna skickas till mig som sedan skickar dessa till Frankrike. Det ska vara det ifyllda Word-filen. De ska vara inne hos ACP senast sista september för att få medaljen och diplomet i början på nästa år. Annars får man vänta tills nästkommande år på sin medalj.

För de lopp som du kört i Sverige hittar du homologationsnumren på www.randonneurs.se Alla lopp arrangerade from 2012 har Randonneurs Sverige som officiell arrangör.

Homologationsnumret för PBP kommer att bli ditt startnummer.



Randonneur 5000 medaljen kan ju göra att ”Flèche Nordique” nästa vår, Pingsthelgen, blir intressant. Så fundera på det över vintermånaderna!



Bifogar även information om ett tredje beställningsfönster av årets PBP-kläder.



Hälsningar



//Bengt"

Många av er har förmodligen fått mailet, om någon vill ha länkarna till 5000 ansökan och klädbeställning kan höra av sig till mig så kan jag skicka dem. Notera också att det finns ytterligare en medalj att ansöka om när man nu genomfört PBP, brevet 10000. Ansöknings blankett finns på ACP:s hemsida.

Åke

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Martin Bergström
HCK-medlem
Inlägg: 141
Registrerades: 13-03-18 20:24

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Martin Bergström » 15-09-03 22:20

PBP kompisar!
STORT grattis till oss alla!
Daniel, Din berättelse är underbar- tack (Det är få förunnat att kunna måla så bra med ord)
Jo backigt är det och det mest fascinerande är att det är möjligt att göra det vi gjort-cykla 123 mil- det går ju inte! Men vi är några som visat att det går. Bara så här två veckor undrar jag redan, hur gör man?
Jag kom med i detta underbara gäng säsongen 2013 och jag har skattat, njutit, haft ont, tvivlat och känt eufori. Nu har vi tillsammans, men individuellt, gjort denna mastodont prövning och kan vara stolta allihop-123 mil. Nu njuter vi men jag längtar redan ut på cykeln!
Martin
PS Jag har lovat att aldrig mer säga att jag är nybörjare på Brevet cykling DS

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Aina Illiano
HCK-medlem
Inlägg: 498
Registrerades: 09-04-05 22:41
Ort: Odinsgatan, Göteborg

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Aina Illiano » 15-09-06 15:58

Rapport från Aina och Garys PBP äventyr 2015

Innan vi berättar om PBP vill vi tacka alla HCKare som haft tålamod och stöttat oss hela vägen. Åke, Daniel, Christian, Uli, Kristina, Jonas och Sofia som har fått otaliga e-post och samtal från oss med frågor och alla har de haft änglars tålamod.
Vi är båda jättetacksamma och med facit i hand att vi valde att cykla PBP ihop och att vi lyckades hålla ihop med gott humör i 94 timmar. Att dela minnerna och upplevelsen ihop är helt otroligt. Vi inte velat göra annorlunda förrutom att vara lite smartare när det gällde sömn och pauser.

Förberedelser
Brevetloppen både 20 och 30 mila blev en chock för oss. Vi ville starta tidigt på säsongen för att vara säkra att hinna med. Det vi som nybörjare inte tänkte på var kylan nattetid. Trettio mila var nästa chock med alla backar men idag är vi så tacksamma för att Christian lade upp sträckning så att vi fick en försmak av hur PBP egentligen är. Nu vet vi och ber om ursäkt för de svordomar som eventuellt undslapp våra munnar. Tack Christian!

Vi åkte ner 2 dagar innan start till Paris. Det gav oss lugn o ro att förberada oss väl.

Lördagen
Till startområdet för incheckning och kontroll av cykel. Aina fick visa att bak och fram-lampa fungerade sedan var det klart. Något förvånande att kontrollen inte var större med tanke på alla mail och dokument som skickades ut innan. Det häftigast var att se alla människor från världens alla hörn och vi hade en sak gemensamt, vi hade alla kvalat in för att kunna stå där.
På kvällen hade Christian bokat bord på en restaurang där de flesta av oss samlades. Otrolig gemenskap men några av oss var rejält nervösa. Vi körde bil dit då Aina inte ville fresta på sitt onda knä dagen innan start (låter dumt eller hur?).

Söndagen
Innan start hann vi sova på eftermiddagen. Vi köpte pizza som vi åt till middag och tog med resterna i ryggfickan för att ha första natten och dessutom för att undvika första kontrollen efter 140 km.

Starten var söndagen kl 19.45. När vi stod i startfållan var vi kolugna och ville bara iväg. Starten kändes magisk. Strategin var att ligga så långt fram som möjligt för att undvika trängsel genom staden. Vi körde på och Aina tyckte att det gick lite väl snabbt men det var bara att hänga på.
Efter ca 2 tim föll mörket och alla satte så sina lampor. Röda baklyktor överallt kring oss som kämpade i backarna tillsammans. Vi kände oss båda lyckliga och harmoniska.
Innan första stoppet Mortagne stannade vi och tog en pizzabit, fyllde vattenflaskor så nästa stopp blev Villaines vid 7-tiden på morgonen där vi år frukost. Första natten var avklarad och vi var fortfarande pigga vilket kändes härligt när morgonljuset kom trots at vi körde i dimma i flera timmar innan solen kom.
Fougeres, Tinteniac och Quédillac passerar vi i dagsljus med planerad snitthastighet. Det är backar mest hela vägen men de är inte så branta så det går bra. Någonstans här möter vi Åke och hejar på honom. Vilken kämpe han är!
Väl framme i Loudeac kl 21.50 där vi hade ”bagdrop” åt vi medhavd matsäck där vi bunkrat upp med Skogaholmslimpa och Kalles kaviar. Fattar ni vilken lyxmat!
Vi tog på oss mer kläder och förberedde oss inför natten. Vi hade bara 73 km kvar till vårt B&B som var förbokat 5 km innan Carhaix. Glada och pigga cyklar vi på. Som från ingenstans efter 30 km blir vi väldigt sömniga. När vi rullat nerför en brant backe ser vi röda baklyktor slingra sig upp för nästa backe. Den backen ser riktigt brant ut och vi känner att vi behöver vila innan vi cyklar vidare. Här gör vi vårt första misstag då vi slår läger med våra aluminiumfiltar i gräset jämte vägen. Det är kolmörkt men molnfritt så stjärnorna syns som aldrig förr. Väldigt romantiskt ligger vi och ser på stjärnorna i ca en halv sekund innan vi somnar. Efter en timme vaknar Aina nedkyld med en snarkande Gary bredvid sig. Det är kallt och fuktigt då temperaturen fallit till 7 grader och dimman är tät. Vi skakar av köld och tvingar oss upp på cyklarna. Uppför backen går det sakta på lägsta växel men snart planar det ut. Vi har fått upp värmen igen och vi kommer även över gränsen för dimman så temperaturen är något högre. Nu känns det inte lika backigt och cyklingen går lättare men väldigt sakta. Vi stannar på flera ställen och i en liten by finns flera uteserveringar öppna trots att det är natt. Vi stannar för att äta en varsin grillad korv i halv baguette. Tiden går och vi fortsätter vidare mot B&B dit vi kommer 06.30 mot planerat 02.00. Enligt vår planering ska vi lämna stället klockan 07.15 för att hinna stämpla i Carhaix vilket innebär endast 25 minuters sömn. Vi duschar och får upp lite värme men det tar lite längre tid än väntat med morgontoalett och en croissant men vi stämplar i tid glada och nöjda och fortsätter mot Brest.

Till Brest verkar det vara mer nerförbacke än uppför. Det rullar på men Aina klagar lite på att vi ska upp för backarna igen på tillbakavägen. Vi stämplar i Brest och är i tid. Vi ringer till Sofia och avlämnar rapport att vi är vid gott mod men trötta. Nu inser vi att vi måste sova om vi skall klara hela vägen tillbaka. Vi kättrar uppför en lång backe ut ur Brest. Solen värmer rejält vid havet. Trötta är vi men belöningen kommer vid toppen. Som en hägring uppenbarar sig en härlig gräsmatta med stora skuggande lövträd och vi tar återigen fram våra aluminiumfiltar och bäddar ner oss i det mjuka gräset. Precis när vi lägger ner våra huvuden hör vi en åkgräsklippare som tagit sikte mot oss. Det är bara att ge upp, packa ihop och cykla vidare.
Vi tar ett gemensamt beslut att köra till högsta punkten före Carhaix för att sova enligt tips från Jonas Birgersson. Väl uppe på toppen vägrar Gary att sova där pga att han tyckte det var för kallt. Nu reagerar Aina med irritation (enda gången) då hon var inställd på sömn. Vi fortsätter mot Carhaix och Aina rullar på för fullt i nedförsbackarna. Hon passerar många väldigt förvånade män. Det var inte första gången Aina rullade förbi irriterade män utan det hände redan första dagen. En av dessa fick sin revansch då han trampade på i full karriär uppifrån högsta branten och lyckades ta sig förbi oss på höger sida med bara millimetrar till godo till oss och diket. När han väl kom förbi Aina slog han näven i styret och skrek av glädje. Strax före Carhaix träffar vi Christian Behre som ser pigg ut.
I Carhaix stämplar vi och fortsätter mot den hemliga kontrollen där vi stämplar igen. Här bestämmer vi oss för att sova en stund och frågar funktionärerna om det finns en hörna där vi kan sova. Vi visas in i ett annat rum där det ligger några filtar på golvet och där sover vi en halv timme.
Vi cyklar på bra i natten och träffar på Koichi Kawabe (en Japan) som vi kör ihop med hela vägen till Loudeac kl 03.30. Efter stämpling och mat är vi tvugna att lägga oss en stund. Vi sover på golvet i matsalen precis innanför en extra ytterdörr men vem bryr sig om att det drar kallt ibland. Vi är åter vid bagdropen och nu byter vi kläder. Skönt att få på rena cykelbyxor och en fräsch tröja. Totalt har vi sovit i två och en halv timme och varit ute i 56 timmar och cyklat 780 km.
Vidare mot Quédillac som vi passerar och väl i Villaines lägger vi oss för att sova en halvtimme igen. Nu gör vi misstag nummer 2. Vi är mycket sömniga och borde sovit längre. Men på grund av vår trötthet fortsätter vi utan att tänka färdigt vidare mot Mortagne. Vi cyklar bara ett par mil innan vi måste lägga oss igen. Gary tror att han har anliggande broms men det hela beror på att han är energilös. Orken är helt borta och det är Aina som får dra. En halvtimme senare fortsätter vi men återigen efter en mil måste vi lägga oss igen. Nu börjar det regna som grädde på moset och vi avbryter vilan. Vi cyklar i regnet men inser att det är en fara att fortsätta. Vi pausar utanför en butik där vi köper sandwich och kaffe. Det är många andra där eftersom butiken har nattöppet. Aina lutar sin panna mot Gary bara för att få 5 minuters vila. Vi erbjuds en säng av butikspersonalen men har inställningen att vi måste fortsätta vilket vi gör. En mil före Mortagne är vi överens om att vila trots att det är nära kontrollen. Vi är så trötta och beslutar att inte jaga tiden. Sömnen är viktigare. Fram tills nu har vi klarat stämpeltiderna. Eftersom det regnar letar vi efter en skyddad sovplats. Slutligen ser vi ett stort träd vid vägen. Nedanför trädet sluttar marken och vi sätter oss halvliggande på ena filten och tar den andra över oss som skydd mot regnet. Att platsen är granne med en återvinningscontainer som luktar sopor stör Aina men vi somnar omgående ändå. Denna gång ställer vi ingen väckarklocka. Vi sover gott och stämplar in i Mortagne nästan 5 timmar försent. Efter att ha piggat på oss med frukost som var smörslungad pasta fortsätter vi mot Dreux. I 3 mil kämpar vi med backar men sedan planar det ut och resten går i bra takt. Väl framme i Dreux är maten slut och det enda som finns kvar är baguette och mjukost. Vårt tredje misstag är att att bara äta baguetten. Det är för lite energi för de sista 66 kilometrarna. Som extra krydda i tillvaron får Aina 2 punkteringar på vägen mot mål. Halvvägs till målet blir vi överraskade av Ainas son Marcus som dyker upp på en väldigt smal väg. Detta piggar upp oss en del. De 30 sista kilometrarna är Ainas värsta mil någonsin. Hon cyklar i lägsta växeln och kan inte förstå varför det inte går framåt förrän hon växlar upp igen. Tröttheten sätter sina spår.
Slutligen når vi målet! Trots av vi var sena var det många åskådare kvar. Väl inne i velodromen finns mycket folk och vi bjuds på en buffé eller i alla fall resterna som finns kvar.

Atmosfär:
Utmed hela vägen har folk stått och hurrat på oss. Det verkar som boende utmed vägen gått man ur huse. Vi har på många ställen stannat och fått kaffe och annan dricka. Vissa bjuder på kakor andra på belgiskavåfflor. Inte på många ställen får vi göra rätt för oss utan folket hävdar att det är en ära för dem att se oss kämpa på. Flertalet gånger står tonårstjejer och gör vågen för oss. Detta händer bara i Bretagne! Stannar man på andra ställen kommer det snart fram någon och börja prata med oss. Skulle man vara på väg åt fel håll är folket snabbt på plats och pekar i rätt riktning. Det är i mångt och mycket dessa människor som ger oss kraft när vi tror att orken är över

Depå och mat:
Alla stämplingar går fort men det var kö både till mat och toaletter. Maten i kontrollerna var ofta slut. Antigen fanns det fisk eller pasta/ris. Smaken är olika men sämre mat är svårt hitta. Frankrike som är ett gourmet-land kunde inte uppvisa detta någonstans under färden.

Förhållanden
Perfekt väder och det lilla regn som kom är inget att prata om. Vi blev dock överraskade av kylan på natten.

Kul att veta
Garys krav för att cykla PBP var att vi aldrig skulle cykla i mörker och dessutom alltid sova på hotell vilket Aina sa jajamensan till. Det var nog på 60 mila han insåg att han var blåst.

Sammanfattningsvis
Vi stämplade i tid i 100 mil men pga oerfarenhet så sov vi inte tillräckligt. Det var backigt men backarna var inte brantare än att man i lugn och ro kunde ta dom. Tack o lov var vi två som höll ihop. Även om vi i Mortagne visste att vi inte skulle klara tiden fanns aldrig tanken på att ge upp och det är vi stolta över idag.

Vi hade en tidsplanering i excel-format som Aina jobbat mycket med i förväg. Den har hjälpt oss hålla kontrollen och veta statusen allt eftersom cyklingen fortskred.

Vi kan bara gratulera alla som klarar tiden och det är svårt för oss att förstå de som kör in på halva tiden! Hatten av för er! =D> =D> =D> =D> =D>
Till nästa PBP om fyra år behöver vi få upp farten och träna mer i backe. Det ska vi!
We’ll be back! 8-[ :shock: :oops: #-o 8) :lol:
Pain is temporary, pride is forever - NYC marathon 2010

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Åke Haraldsson
HCK-medlem
Inlägg: 500
Registrerades: 08-06-19 18:18
Ort: Göteborg

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Åke Haraldsson » 15-09-07 17:05

Aina Illiano skrev:Fougeres, Tinteniac och Quédillac passerar vi i dagsljus med planerad snitthastighet. Det är backar mest hela vägen men de är inte så branta så det går bra. Någonstans här möter vi Åke och hejar på honom.


Jag önskar att det var jag som var kämpen som ni hejade på men tiderna stämmer inte, när ni "mötte och hejade på mig" så var jag i Carhaix. Det kan också förklara varför jag inte minns att vi hejat på varandra.
Ni måste ha passerat när jag tog en powernap på några timmar på sovkontrollen mellan Carhaix och Ludeac. Cyklisten som ni mötte var sannolikt superatleten Christer Nilsson från Örebrocyklisterna.

Kul berättelse för övrigt, anar en del slit mellan raderna...

Åke

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Användarvisningsbild
Aina Illiano
HCK-medlem
Inlägg: 498
Registrerades: 09-04-05 22:41
Ort: Odinsgatan, Göteborg

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Aina Illiano » 15-09-07 21:59

Åke Haraldsson skrev:
Aina Illiano skrev:Fougeres, Tinteniac och Quédillac passerar vi i dagsljus med planerad snitthastighet. Det är backar mest hela vägen men de är inte så branta så det går bra. Någonstans här möter vi Åke och hejar på honom.


Jag önskar att det var jag som var kämpen som ni hejade på men tiderna stämmer inte, när ni "mötte och hejade på mig" så var jag i Carhaix. Det kan också förklara varför jag inte minns att vi hejat på varandra.
Ni måste ha passerat när jag tog en powernap på några timmar på sovkontrollen mellan Carhaix och Ludeac. Cyklisten som ni mötte var sannolikt superatleten Christer Nilsson från Örebrocyklisterna.

Kul berättelse för övrigt, anar en del slit mellan raderna...

Åke


Vi var trötta som sagt men jag kunde satt hur mycket som helst på att det var du så tur att ingen slog vad med mig :?
Pain is temporary, pride is forever - NYC marathon 2010

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Solmaz Lundin
HCK-medlem
Inlägg: 26
Registrerades: 13-05-01 22:48

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Solmaz Lundin » 15-09-07 22:21

Kul och spännande att få höra era berättelser och upplevelser! Vi får väl bidra med våra också.

Vi åkte ner några dagar tidigare för att acklimatisera oss och äta lite riktig fransk mat (till skillnad från kantinmaten i kontrollerna) i Paris. Efter några dagars semestrande och en tur med HCK till restaurangen i "Behres by", var det så dags.

Utan några närmare planer eller någon strategi, mer än att vi inte skulle cykla tills vi somnar, gav vi oss av mot velodromen. Vi hade packat våra sadelväskor, fyllt vattenflaskorna och behövde nu bara fylla magen innan starten. Våra middagsbiljetter vi köpt inför söndagsstarten visade sig dock vara rena nitlotter! Den enda mat som fanns kvar i velodromen var bröd och sallad, den senare med svarta maskar! (I alla fall i Calles sallad.) Vi fick illa kvickt ge oss av till en närbelägen restaurang och smälla i oss varsin snabblagad pizza. Inte riktigt det kolhydratintag vi hade tänkt oss, men mat som mat!

Vår start gick 17.45 och vi körde till en början försiktigt ut ur staden. Vi fick nämligen redan nu smakprov på dåliga (läs farliga) cyklister. Men väl utanför Paris kunde vi sätta fart och cyklade genom natten till Fougère där vi lade oss att sova en timme inomhus, i vår sovsäck, bakom en skylt. Trots det eviga pipandet från chipregistreringsmaskinen var vilan tillräcklig för att vi utan problem skulle ta oss till Carhaix innan vi lade oss att sova igen. Däremellan tog jag en uppfriskande dusch i Loudéac medan Calle solade på gräsmattan. I Carhaix blev vi väckta klockan fyra enligt överenskommelse och väl utvilade gav vi oss av mot Brest. Om någonting under PBP var besvärligt för oss så var det denna morgontur i dimman då vi båda fick cykla med igenimmade glasögon. Lyckligtvis hade dimman släppt när vi vände tillbaka och vi kunde njuta av den vackra bretonska naturen. Överhuvudtaget bjöd denna dag på en behaglig upplevelse i form av en fin cykeltur med intressanta möten med både gamla och nya vänner, från England, USA och Danmark. Dagen avslutades i Tinténiac med ytterligare cirka fem timmars sömn för att utvilade ta oss an onsdagen. Vi fick sällskap av en trött men trevlig walesare (det visade sig att vi har gemensamma bekanta i randonneurvärlden) som cyklade med oss ända in i mål. När vi framåt natten lämnade landsvägarna och kom in i stadsmiljö hördes plötsligt de tjugotal herrar vi hade i släptåg, som en kör av ojande och ajande och ooh-la-la-ande tenorer. Varje liten kullersten vi passerade följdes av ett antal "ah", "ooh" och "oohlala". Själva var vi också lite ömma och önskade oss lite brantare backar så att man kunde ställa sig upp för att avlasta de bakre regionerna... Väl vid velodromen var Calle och jag inte tröttare än efter en tjugomilare, märkligt nog! Vår taktik hade lyckats, att sova innan vi blev sömniga, vilket gjorde PBP till en mycket behaglig 1200!

Sammanfattningsvis visade sig Paris-Brest-Paris vara ett roligare lopp än vi hade väntat oss. Personligen var min tanke att bara köra ett PBP, mest för att ha gjort det och för att se vad alla pratar om. Men efter denna upplevelse ser jag fram emot nästa omgång om fyra år! Det som gjorde loppet extra fint var allting runtomkring, särskilt de tusentals människor som stod längs vägarna och hejade på, dag som natt. Speciellt rörande och upplyftande var när vi passerade en by där två rullstolsburna ungdomar med utvecklingsstörning blev alldeles utom sig av glädje när vi cyklade förbi, och hejade på oss högt och livligt. Att kunna göra någon så glad var något av det bästa med det här loppet och lämnade oss med ett leende på läpparna i många kilometer!

Slutligen vill vi tacka alla som varit med under resans gång, inte bara de som var med i Frankrike utan även de som organiserat och de som cyklat med oss under kvalificeringsbreveterna!

/Solmaz och Calle

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Daniel Levin
Inlägg: 23
Registrerades: 13-04-12 20:32

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Daniel Levin » 15-09-08 16:27

Kul att läsa att PBP, på olika sätt, verkar ha varit en lika omtumlande upplevelse för alla andra som det var för mig.
Kortversionen: jag startade i 84-timmarsgruppen, kl 05 på måndagen. Det positiva var att det var väldigt bra cykling, inte mycket vinglande och ganska hög fart ut till Brest. Det negativa: man var väldigt avundsjuk när alla andra stack på söndagseftermiddagen och -kvällen (och eftersom jag ändå bara fick max en timmes sömn natten till måndag, så sprack planen om att hålla dygnsrytmen innan vi ens börjat cykla).
Körde större delen av loppet tillsammans med Kristian H, och redan i första vätskekontrollen kom Julius och Even som vi cyklat med tidigare, ikapp oss. De hade kört in 30 minuter på 12 mil (och såg väl inte helt fräscha ut då...)
Hur som helst, vi fyra körde till och från tillsammans med några stockholmare till Loudeac, där vi fyra sov några timmar (och jag blev väckt för tidigt, och fick vänta i 1,5 timmar med huvudet mot ett bord på att de andra skulle vakna, vilket kändes ganska visset då, får jag säga, även om jag lyckades slumra till en stund).
Andra dagen var grym, kaffe i en liten by när solen gick upp, 28 grader och strålande sol när vi nådde toppen ovanför Brest. Det rullade fint och efter ett par koffeingels för att hålla sömnen borta körde vi på in i natten och pausade och sov några timmar i kontrollen efter Loudeac.
Tredje dagen rullade vi i väg vid 05.30. Efter att sjögången jag kände precis när jag vaknade släppt var det fantastisk cykling. Vi körde ganska stabilt och plockade upp andra längs vägen som var med och drog ett tag. Vädret var fantastiskt och alla hurrande människor gjorde att det var den roligaste cyklingen jag varit med om.
Några mil innan Dreux la Julius in sprinten (och lyckades knipa ett KOM på en TT-sträcka in mot Paris, helt galet). Vi andra tre rullade in på Velodromen klockan 22, väldigt nöjda om än rätt trötta.
Och ja, det blir definitivt en gång till. PBP överträffade alla mina förväntningar.

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Daniel Ridings
HCK-medlem
Inlägg: 700
Registrerades: 10-03-22 07:54
Ort: Lindome
Kontakt:

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Daniel Ridings » 15-09-11 12:10

Daniel Levin skrev:Och ja, det blir definitivt en gång till. PBP överträffade alla mina förväntningar.


:-)

Min syster och dotter frågade när jag kom i mål ... "vill du gör det igen?"

Ja!

Nu förstår man magin med loppet. Jag går in i http://stories.strava.com/parisbrestparis ganska ofta, bara för att försöka återuppleva några stunder.

Det var kul. Jag minns när jag cyklade mot Paris från Dreux ... "du hinner," tänkte jag, "ta det lugnt. Jag vill inte att detta tar slut."

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Anna-Lena Kilborn Arvérus
HCK-medlem
Inlägg: 28
Registrerades: 14-08-05 19:56

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Anna-Lena Kilborn Arvérus » 15-09-13 10:11

Ett jättestort GRATTIS till ALLA som kom i mål!! Ett par tim hit eller dit ...

Jag som älskar att sova och är väldigt kvällstrött funderar mest på vad man skulle ha för sovstrategi. Det finns några att välja mellan kan man förstå av era berättelser. Men kanske inte det man borde fokusera mest på.

Roligt att läsa era historier!

/ Anna-Lena

Dela med dig på Facebook eller Twitter:


Daniel Ridings
HCK-medlem
Inlägg: 700
Registrerades: 10-03-22 07:54
Ort: Lindome
Kontakt:

Re: Hur går det för våra hjältar?

Inläggav Daniel Ridings » 15-09-15 11:10

Sova kan man göra hemma, Anna-Lena.

Du hänger med nästa gång. Kul!

Danie

Dela med dig på Facebook eller Twitter:



Återgå till "Paris-Brest-Paris"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst